Jag har gett allt det här ett försök, jag har kämpat för den här skiten i 16 år och nu har jag insett att det är helt meningslöst att försöka göra omgivningen till någonting bra. Allt är förlorat. Jag ser bara sorgsna, osäkra och egoistiska människor. Jag ser absolut ingenting bra genom mina ögon längre. Inte ens de gamla minnerna är någonting positivt. Mina närmsta (min familj) försöker med allt för att jag ska komma ut på vägnarna igen, dom erbjuder allt men Sverige i säg är just nu ett hopplöst fall och även om jag får flytta anser jag det som en dålig idé just nu. Men jag kan ju fortfarande ångra mig.

Jag har aldrig brytt mig om skitsnack och falska människor förut eftersom det är en del av min vardag men jag säger ifrån nu. Jag orkar inte, jag skiter i det här nu. Jag längtar till framtiden oavsett om jag får med mig några bra minnen överhuvetaget från den här hålan.

Det finns ju fortfarande vissa som alltid finns där, eller vissa kan jag inte riktigt säga. Några få som jag alltid har litat på bortsett från min familj dvs. Dom kommer jag alltid hålla kontakten med även om jag drar eller inte.  För vad jag än gör med livet just nu så ska det positiva med mig vad jag än väljer att göra med mitt liv.

Vad som än händer så drar jag när jag fyller 18.
finns inget här som är värt att stanna för.