har så sjukt ont i huvet så önska att jag var helt ensam så det kunde vara tyst. inga som pratar, ingen hund som skäller inge hurriganes som dunkar för kung och fosterland. bara vara ifred men det är tydligen för mycket begärt från min sida.
längtar som fan tills den 29e. ni förstår inte hur mycket det betyder för mig att få vara hemma ensam nån timme. bara helt jävla ensam.
hoppas hela bruket fixar det här så alla kan börja jobba som vanligt för det här tar kål på mig. jag får aldrig vara ensam? jag minns inte när jag var det sist. kanske när mamma va ute med simba i en halvtimme och pappa va på jobbet. jag bryter fan samman snart.  jag stör mig på allt och alla under det här taket.
tack och hej!